Rätt prismodell för snöröjning: timdebitering eller fast säsongspris?

Valet mellan timpris och fast pris påverkar både budget, framkomlighet och riskfördelning under vintern. Här får du en praktisk genomgång av när respektive modell fungerar bäst, hur du undviker dolda kostnader och vad som ska stå i avtalet för att snöröjningen ska flyta utan överraskningar.

Vad styr kostnaden för snöröjning?

Snömängd, ytors storlek och komplexitet samt önskad servicenivå är de största drivarna. En vintersäsong med få men intensiva snöfall kräver andra resurser än många små. Stora parkeringsytor behöver maskinell plogning (traktor med plogblad eller vikplog), medan entréer, trappor och smala gångar kräver handskottning eller snöslunga.

Servicenivå handlar om hur snabbt åtgärd ska ske (inställelsetid), vid vilken snödjupsnivå insats utlöses (till exempel 3–5 cm), om halkbekämpning ingår och om bortforsling av snö ska ske. Även takskottning, som kräver särskild metod och fallskydd enligt Arbetsmiljöverkets regler, påverkar upplägg och kostnadsmodell.

När timpris passar bäst

Timpris fungerar för mindre fastigheter, ojämna behov eller när du vill avropa vid enstaka tillfällen. Du betalar för faktisk tid och eventuellt maskin per timme. Fördelen är flexibilitet, särskilt om du själv kan bedöma när åtgärd behövs och har låg kravbild på inställelsetid.

Nackdelen är osäker budget. Intensiva snödygn kan driva upp timmarna, och tillägg som framkörningsavgift, minsta debitering och maskinbyte kan tillkomma. För att hantera risken, specificera i förväg:

• Vilka ytor ingår och i vilken ordning de prioriteras.
• Maskintyper som får användas (plog, snöslunga, lastmaskin) och deras timtaxor.
• Inställelsetid vid snöfall och om nattarbete kan ske.
• Debitering för halkbekämpning, material och återbesök.

Ett enkelt egenkontrollsystem med foton före/efter och körjournal per åtgärd minskar diskussioner i efterhand.

När fast pris är smartare

Fast säsongspris passar större ytor, hög kravbild och när budgetförutsägbarhet är viktig. Vanligt är ett säsongsavtal som inkluderar beredskap (snöjour), åtgärd vid överenskommen snödjupsnivå och halkbekämpning på prioriterade gångstråk. För en bostadsrättsförening eller ett bestånd med flera entréer ger detta trygghet eftersom entreprenören dimensionerar resurserna efter överenskommen servicenivå.

Kontrollera gränser och undantag i avtalet. Många fastprisupplägg har villkor för extremväder, begränsningar i antal insatser per dygn eller att vissa moment (bortforsling av snövallar, takskottning) debiteras separat. Be om tydliga definitioner av vad som ingår och hur avsteg hanteras.

Hybridlösningar som delar risken

Hybridmodeller kombinerar fast och rörligt. Exempel: fast pris för beredskap och åtgärd upp till ett visst snödjup, därefter timpris för extra insatser. Ett annat är fast pris för gångstråk och trappor, medan stora parkeringsytor eller bortforsling debiteras per timme eller per tillfälle. För fastigheter med varierande behov ger detta balans mellan kostnadskontroll och flexibilitet.

Definiera utlösande nivåer, vad ett “tillfälle” innebär (en sammanhängande insats) och hur återbesök hanteras när snön fortsätter falla. Ange även hur isbildning efter tö/frys cykler hanteras, då detta ofta kräver separata insatser.

Speca uppdraget: det här ska stå i avtalet

Ett tydligt uppdragsunderlag minskar risken för missförstånd, skador och onödiga tillägg. Säkerställ att följande punkter finns med:

• Karta/ritning över ytor med prioriteringsordning: entréer, ramper, trappor, gångstråk, parkeringsytor, soprum och brandvägar.
• Utlösande snödjup (cm), inställelsetid och mål för slutförd åtgärd.
• Halkbekämpning: material (grus/sand 2–5 mm, stenflis, saltlösning), när det används och var salt inte får användas (känslig natursten, planteringar).
• Snöupplag: var snön får läggas, höjdbegränsningar och siktlinjer mot gata.
• Bortforsling: när snö körs bort, var lastning sker och hur avstängning/skyltning hanteras.
• Takskottning: när det avropas, avspärrning av markområde, fallskydd och snörasskydd.
• Maskiner och arbetssätt: plogblad med gummiskär på känsliga ytor, snöslunga på gångar, handverktyg i trappor.
• Egenkontroll och återrapportering: foton, körjournal, vädernoteringar och kontaktväg till snöjour.
• Skadereglering: hur skador på kantsten, plattor, planteringar och staket dokumenteras och åtgärdas.
• Vårstädning/sandupptagning: om den ingår och när den ska vara genomförd.

Säkerhet, materialval och kvalitetskontroll

Förbered området innan snön kommer. Markera kantsten, brunnar, hinder och gräskanter med snökäppar. Se till att parkering, grindar och låsning fungerar för nattliga insatser. Vid takskottning ska området spärras av och fallrisker minimeras enligt Arbetsmiljöverkets regler.

Välj halkmaterial efter underlag och temperatur. Grus/sand 2–5 mm ger friktion på gångar och trappor. Salt eller saltlake fungerar nära nollan men kan skada betong, natursten och växter; använd sparsamt och undvik känsliga ytor. Kalciumbaserade smältmedel verkar vid lägre temperaturer men kräver tydliga riktlinjer för dosering och användningsområden.

Ställ upp mätbara kvalitetskrav och följ upp under säsongen:

• Gångvägar fria i avtalad bredd (t.ex. 1,2 m) och trappsteg halkbekämpade.
• Brunnar och rännor öppna för avrinning, särskilt efter plogning.
• Snöupplag placerade utan att skymma sikt eller blockera brandvägar.
• Återbesök vid återfrysning inom avtalad tid.

Arbeta med fotodokumentation före/efter större insatser och gör gemensamma stickprov med entreprenören för att säkerställa nivå och justera rutiner. Små justeringar, som gummiskär på plogblad och rätt höjd på plogskär, minskar skador på marksten och asfalt.

• Inventera ytor och riskpunkter, gör en enkel karta med prioriteringar.
• Bestäm servicenivå: snödjup för åtgärd, inställelsetid och kvalitetskrav.
• Begär offerter i två varianter (timpris och fast pris) samt eventuellt hybrid.
• Jämför undantag, tillägg (bortforsling, takskottning) och egenkontroll.
• Starta säsongen med ett gemensamt platsbesök och provkörning av rutten.